Under 40 års tid skapade Alberto Giacometti sina skulpturer med de karakteristiska silhuetterna i ateljén i Montparnasse-kvarteren i Paris. I och med öppnandet av Institut Giacometti får allmänheten nu möjlighet att besöka denna mytomspunna plats där en av 1900-talets främsta skulptörer verkade. Här kan du läsa mer om återskapandet av ateljén.
En ateljé i ateljén
Eftersom Giacomettis ursprungliga ateljé revs 1972 behövde man hitta en ny byggnad för att kunna återskapa den unika miljön. Fondation Giacometti valde ett kulturminnesmärkt bostadshus i art déco-stil i de gamla konstnärskvarteren i Montparnasse, där formgivaren Paul Follot tidigare haft sin studio.
Byggnaden med den magnifika mosaiken i bottenvåningen på 5 rue Victor Schoelcher ritades av formgivaren Paul Follot tillsammans med arkitekten Pierre Selmersheim och uppfördes mellan 1912 och 1914. Mellan 1913 och 1916 hade Pablo Picasso sin ateljé i grannhuset. Även författaren Simone de Beauvoir bodde från 1955 fram till sin död 1986 på rue Victor Schoelcher.
Tack vare arkitekternas omfattande arbete kan allmänheten nu beskåda den återskapade ateljén i Institut Giacomettis källare. Det transparenta glaset och gradängen skyddar konstverken samtidigt som de gör det möjligt för besökarna att komma riktigt nära ateljén.
Alberto Giacometti tecknade jämt och ständigt – till och med på väggarna i ateljén. Dessa teckningar bevarades när ateljén revs och genomgick därefter en varsam restaurering. Nu ställs de ut tillsammans med andra konstverk och föremål som vittnar om en enorm kreativitet. I grafiksamlingarna finns Giacomettis anteckningsblock bevarade tillsammans med nästan 5 000 teckningar och litografier.
Konstverk som aldrig tidigare visats
Tillsammans med en brokig samling möbler och föremål som sparats av Giacomettis änka visas över 70 skulpturer i brons och gips. Av dessa har 40 restaurerats. Flera av de här konstverken har aldrig tidigare visats för allmänheten eftersom de är så ömtåliga.
Skräddarsydda utställningslokaler
Ombyggnationen av entréplanet och mezzaninvåningen har gjorts med stor respekt för originalinredningen, som är ett fint exempel på övergången mellan jugend och art déco. Målet var att visa utvecklingen genom att framhäva både originaldetaljerna och de samtida tilläggen i arkitekturen.
”Den sittande mannen” (eller ”Lotar III” som den också kallas) är en av Giacomettis allra sista skulpturer i lera och en symbol för hur outtröttligt han arbetade med det här materialet. Den är också en symbol för stämningen i hans ateljé – en plats fylld av kreativitet och liv. Författaren Jean Genet beskrev Giacometti så här: ”Precis som sin ateljé är han täckt i ett grått damm.” De båda var nära vänner och Genet besökte ofta ateljén. Institut Giacomettis första tillfälliga utställning handlar om deras vänskap.
Ett överraskande museum
Arkitekten Pascal Grasso har arbetat med höga takhöjder, nivåskillnader och labyrintiska utställningsrum för att skapa en scenisk sekvens ”med överraskande element”. Som besökare kommer man väldigt nära konstverken. Här ser vi ”Kvinnorna från Venedig”, som visas för första gången någonsin i Frankrike.
Av Anne-Claire Delorme
Resejournalist
