De 5 bästa platserna för fågelobservation på Saint Pierre och Miquelon

Det är framförallt fåglarna som kommer att vara dina värdar i ögruppen, de syns överallt i landskapet mellan land och hav, sanddyner och laguner, klippor och kullar. Mer än 300 arter av flyttfåglar finns listade här, både sjöfåglar och landfåglar, inklusive cirka 100 häckarter. Glöm inte att ta med kikaren!

Den smala 12 kilometer långa sträckan som förbinder Île Langlade (även kallad Petite Miquelon) och Grande Miquelon, har ett unikt landskap mellan sanddyner och torvmyrar, där gulbrynad grässparv och berglärkor har slagit sig ner. Några arter bygger även bo här, som dvärgbeckasinen, den fläckiga beckasinen, flikstrandpiparen och sedan 1980-talet, den utrotningshotade flöjtstrandpiparen med sin vackra sandfärgade fjäderdräkt.

Några hundra meter från stranden ligger naturreservatet Grand Colombier som är en sann fristad för fåglarna: den här lilla ön (1,2 km lång) med sin kala vegetation samlar en stor del av Saint-Pierre- och Miquelons flyttfåglar. Det är den enda platsen i ögruppen där lunnefåglarna häckar och det också den enda franska platsen där de klykstjärtade stormsvalorna förökar sig. Även sillgrisslorna och tordmulorna trivs här. Och som pricken över i:et kan vi ibland även se knölvalar, valar och delfiner ute på fjärden.

Söder om ön Miquelon lockar vattenväxterna i lagunen Grand Barachois (9 km²) alla typer av vattenfåglar, svarta ankor men också de vackra knipor och änder med grönt huvud mellan höst och vår. Vid lågvatten, när det blå vattnet tar sin reträtt, är det också ett perfektt ställe för att observera gråsälar och knubbsälar som föder mellan slutet av maj och början av juni.

Cap Miquelon längs upp i nordväst är ögruppens mest spektakulära hörn. Inte bara för sin storslagna natur med klippor fulla av måsar med utsikt över havet. På Cap du Nid à l'Aigle är det rovfåglarnas festival. Ornitologer har identifierat skalliga örnar, men också bruna hökar och svärdsfalkar.

Den största ön i ögruppen (216 km²) är vild och så gott som obebodd med bara en by! Det är därför inte undra på varför dess kust är full av fågelarter. På våren och på västra sidan får man inte missa de tusentals ejdrarnas ankomst, dessa stora migrerande ankor, vars dun är väldigt eftertraktade och gråhakedoppingar med en röd nacke. På östra sidan ligger Étang Mirande som är favoritlekplatsen för gråhakedoppingarna.