En tur på åsneryggen i Marais-Vernier

När vi kommer till Marais-Vernier flyger två storkar magiskt över våra huvuden. Omgivna av all denna natur förefaller plötsligt vardagens små förtretligheter långt borta! I Gîte de l’Anerie där vi ska tillbringa de två kommande dagarna tycks tiden ha stått stilla. Ägarna Céline och Antoine tar varmt emot oss i sitt lilla korsvirkeshus från 1700-talet som renoverats vackert med lokalt och ekologiskt material. Vi installerar oss i vårt rum och tillbringar sedan en behaglig kväll bland all kuriosa som våra värdar har samlat, samtidigt som vi njuter av den goda maten som tillagats av produkter från trädgården, och lyssnar på Célines och Antoines intressanta berättelser! Efter en god natts sömn träffas familjen nästa morgon på terrassen som också är anpassad för personer med funktionsnedsättning. Terrassen vetter mot våtmarkerna och en enorm amfiteater av grönska uppblandad med vass och mossar brer ut sig framför oss. Denna gamla bortglömda slingrande flodfåra nära Seine är en viktig plats för flyttfåglar och besöks av gråhäger, stork, ankor, fiskgjuse, svanar, pilgrimsfalkar och andra rovfåglar.

Vi är alla fascinerade av det omgivande landskapet men vår son Roman är ännu mer uppspelt inför dagens aktivitet: en tur sittande på Fripon, Félicie och Uguette, Antoines och Céciles tre åsnor! Jag såg hur hans ögon lyste när Antoine, som blir vår guide under promenaden, bad honom hjälpa till med att borsta och göra iordning Fripon. Ni kan ju tänka er hans lycka när Antoine under promenaden lät honom leda Fripon! ”Åsnorna anpassar sig snabbt till människor, oavsett om de är känsliga, har en funktionsnedsättning eller, som Roman, har Downs syndrom”, förklarar Antoine. ”Hästar skenar vid fara medan åsnorna stannar. ”

Vår värd och guide Antoine är vänlig och uppmärksam efter att ha arbetat över 20 år inom det sociala området, bland annat i sin förening ”Culture & Nature”, där han hjälpte ungdomar med svårigheter via ljud och film. Han berättar om hur behagliga och fogliga åsnorna är, till skillnad från hästar som måste dresseras. Han visar genom att plötsligt och högljutt prata med Fripon som stannar... ”Jag har också varnat Fripon att om han inte sköter sig gör jag korv av honom! ” säger Antoine och får oss att skratta.

Roman är väldigt stolt när han leder Fripon längst fram i tåget! Antoine föreslår slutligen att han ska sitta upp på ryggen och hjälper honom med sadeln. Där uppe sitter en lycklig Roman och beundrar kor, får och hästar från Camargues. På Fripons rygg pekar han dessutom på planteringarna med grönsaker i olika färger, ett slott högt upp på en kulle, vandrare och cyklister som utforskar våtmarkerna. Den vilsamma promenaden med åsnorna avslutas med en underbar äppeljuice från Antoines och Célines fruktträdgård och en avskedsklapp från Roman till hans trogna fåle Fripon. Roman glömmer inte den här dagen i första taget!