Notre-Dame de Paris 7 hemligheter

Den första stenen, som lagdes 1163 när man började bygga Notre-Dame de Paris, var i själva verket inte alls den första. Inte mindre än 4 kyrkor hade legat på Ile de la Cité tidigare: en fornkristen kyrka från det fjärde århundradet helgad åt Saint Étienne, en Merovingiansk basilika, en Karolingisk katedral och en Romansk katedral. Stenarna återanvändes till byggandet av Notre-Dame och även delar av ornamentet fick nytt liv. Därför stammar Jungfru Maria på valvporten Sainte-Anne, ett mästerverk i romansk stil, från åren 1140-1150!

Visste du att katedralen nästan försvann under 1800-talet? Efter att den hade blivit ödelagd under den franska revolutionen, omgjord till ett 'temple de la Raison' och därefter till ett lager, var byggnaden till sist så förfallen att man övervägde att riva ner den. Men då hade man inte räknat med Napoleon I, som utnämnde sig själv till kejsare 1804, eller Victor Hugo, som med sin bok Notre-Dame, kämpade för att rädda katedralen. Och författaren blev hörd; 1845 påbörjades en omfattande restaurering under ledning av arkitekten Eugene Viollet-le-Duc.

Under revolutionen försvann statyerna av Judas konungar och blev halshuggna - de franska revolutionärerna trodde att de avbildade Frankrikes kungar! Det var inte förrän 1977 att 21 av de 28 huvudena hittades på en byggplats i det 9:e arrondissementet. Innan dess hade statyerna återskapats som en del av ett restaureringsprogram och de ursprungliga huvudena visas nu på Cluny medeltidsmuseum.

Statyerna av de 12 apostlarna, som omger katedralens spira, skapades under restorationen av Viollet-Le-Duc i 1100-tals stil. Men arkitekten tog sig flera friheter: han har avbildat sig själv som aposteln Sankt Thomas, som betraktar sitt arbete. Väl att märka är Sankt Thomas arkitekternas skyddshelgon…

Om skråpukarna som förlänger katedralens takrännor ser ut som fantastiska medeltida skapelser, så är chimärerna som befolkar takens höjder födda helt ur Viollet-Le-Ducs fantasi. Den mest berömda av dessa underliga djävulsliknande skapelser - la Stryge, den omättliga vampyren - är inspirerad av en gravyr av Charles Meryon och har blivit en av symbolerna för huvudstaden.

Tuppen som pryder toppen av spiran är inte en vanlig vindflöjel; sedan 1935 innehåller den en relik av Sankt Denis, en av Sankt Genevieve, och till och med ett fragment av det som sägs vara den heliga törnekronan. Monseigneur Verdier, som var ärkebiskop under den tiden, ville skapa en spirituell åskledare för att beskydda de troende!

Mycket skadad av branden den 15 april 2019 ersattes den senare av en gyllene tupp. Designad av Philippe Villeneuve, chefsarkitekt för franska historiska monument, denna tupp med vingar av eld "påminner oss om att katedralen kan återfödas ur sin aska" enligt dess skapare. Installerad på toppen av spiran 2023, är den en emblematisk symbol för Notre-Dame de Paris-katedralen som fransmännen håller så mycket om, och innehåller reliker som räddats från branden. Ett förseglat rör med namnen på de nästan 2 000 personer som deltog i återuppbyggnaden av katedralen sattes också in i tuppskulpturen under dess välsignelse innan den placerades på spiran.

Den 15 april 2019 greps hela världen av rädsla när de såg bilderna av elden som förtärde Notre-Dame de Paris. Men mycket snabbt gav känslorna plats för beslutsamhet och en omfattande rekonstruktion för att blåsa nytt liv i den historiska symbol som katedralen representerar. Tack vare arbetarnas och hantverkarnas insatser har byggarbetsplatsen och den arkeologiska kryptan på Île de la Cité varit öppna för allmänheten igen sedan 2021. 2022 var det turen till den berömda Pont au Double som sträcker sig över Seine. Och 2023 har spiran med sin gyllene tupp åter hittat sin plats på den parisiska himlen, liksom takkorset, trumpetängeln och klockorna i det norra tornet. Vi håller andan, men vi väntar till den 7 och 8 december 2024 för att återupptäcka den inre skönheten i Notre-Dame de Paris.