I riktning mot Wallis- och Futunaöarna!
Vi åker fram och tillbaka i detta vulkanland och kyler av oss i laguner och kratersjöar. Vi utforskar grottan Loka på jakt efter en övergiven skatt, besöker de lokala tonganska forten, de lokala Sacré-Cœur och Carmel. Vi dyker eller snorklar mellan korallöarna.
Vårt snäckhalsband lämnar inte vår nacke och den fyllda bananen blir vår nya favoriträtt.
Höjdpunkterna på Wallis- och Futunaöarna
Wallis- och Futunaöarnas tre traditionella kungadömen är uppdelade på de två vulkanögrupperna: Wallisatollöarna och Futunaöarna.
Wallis
I Mata Utu, huvudstaden på Wallis, ligger det kungliga palatset som är byggt i kolonial stil. Här brukar det ordnas olika festligheter, som de traditionella dansföreställningarna. En annan pampig byggnad är lavastenskatedralen som ligger precis vid vattnet. Öns äldsta kyrka, église Saint-Joseph, ligger däremot i Mala’efo’ou. Kyrkan, som byggdes 1859, är känd för sin färgstarka interiör.
Wallis- och Futunaöarna var en gång en del av konungariket Tonga. Om man vill veta mer om öarnas historia får man inte missa lämningarna efter 1400-befästningen i Talietumu och inte heller Tonga Toto, där resterna av den gamla befästningen ligger på en klippa precis intill havet.
Futuna
I Poi vittnar templet Saint-Pierre Chanel om missionerandet svåra start. Templet är tillägnat Saint-Pierre Chanel, som var en av de allra första missionärerna i Stilla havet. 1841 dödades han av kungen Niuliki och utsågs då till skyddshelgon för Oceanien.
Wallis och Futunas omväxlande natur
Om man vill njuta av öarnas vackra och vilda natur kan man åka längs kustvägen på Futuna, som är den högsta av öarna. Vägen slingrar sig fram på svindlande höjder mellan berg och hav. På vägen kan man göra ett stopp på La Pyramide och njuta av den vidsträckta utsikten. I Vaisai kan man besöka en ”fale fono”, som är en hydda där lokalbefolkningen träffas för att dricka den traditionella kavadrycken. Härifrån startar också en vacker vandring som går ända till toppen av mont Puke (522 meter), där Futunas skyddsgudinna sägs ha bott.
På Wallisön är nivåskillnaderna inte lika stora. Den högsta toppen, Mont Lulu Fakahega, är bara 151 meter, men bjuder ändå på fantastiska vyer. I sydväst kan man ta ett dopp i det salta vattnet i kratersjön lac Lalolalo. Sjön har en diameter på 400 meter (och är 80 meter djup) och omges av frodig grönska. Lac Lalolalo är den största av öns fem kratersjöar.
På Wallis måste man också passa på att njuta av den underbara lagunen med de kringliggande atollöarna. Här kan man segla med vanlig båt eller paddla va’a, en traditionell pirog med uteriggare, och ta sikte mot Nukuteateaön eller småöarna Nukuhione och Nukuhifala. Här lockar de vita sandstränderna kantade av kokospalmer alla som tycker om att bada och snorkla. Om man verkligen vill passa på att njuta av öde stränder kan man ta båten till Alofiön, som ligger två kilometer söder om Futun och är ett obebott paradis.
Smaker och souvenirer från Wallis- och Futunaöarna
När man lämnar Wallis- och Futunaöarna kommer man garanterat att ta med sig minnet av de smakrika specialiteterna.
Fläskkött som tillagas i traditionell polynesisk jordugn är en specialitet som är vanlig vid högtiderna, då köttet är en offergåva. En annan delikat anrättning är bami, en fläskrätt från Nya Kaledonien. Om man är sugen på fisk låter man sig väl smaka av barracuda. Och precis som i övriga Franska Polynesien äter man mycket jams.
Om man letar efter någon souvenir att ta med sig hem rekommenderas de lokala hantverksprodukterna: snäckhalsband, tapatyger (som tillverkas av barken på tropiska mullbärsträd), bastmattor tillverkade av flätade palmblad, träskulpturer och ta’ovala (en traditionell sarong som används vid olika ceremonier och tillverkas av hibiskusarten bouraous bark).
Wallis- och Futunaöarna är en destination som man garanterat kommer att vilja återvända till. Nästa gång kanske det blir med en krysning?
